På “Werbung Gegen Realität” (reklam kontra verklighet) jämförs bilderna på 100 tyska matförpackningar med dess faktiska innehåll. Förutom att vi får se en del osannolika maträtter, så illustreras ganska tydligt skillnaden i förväntan och leverans.



Det är intressant hur dessa produkter som är helt beroende av omslaget för att sälja, är de som snabbast och enklast går att “avslöja”.
Kanske är det konstigt att tillverkaren kommer undan med dessa förpackningar, men frågan är om produkten/varumärket egentligen sviker ett löfte? Är det inte numera underförstått att man faktiskt köper en fantasi? En bild av den kommersiella verkligheten som är lite mer hoppfull än den krassa vardagen.
Men, vem vet, efter framgångarna med svanen- och rättvisemärkta produkter kanske retuschblomman får sitt genombrott som försäljningsargument :)
“Werbung Gegen Realität” (via Fallon Planning)
Ben Terret bjuder på ett bra vinfynd. Etiketten på baksidan av Oxford Landing’s Shiraz har en liten perforerad flik med mer information om vinet. Riv av och stoppa plånboken, en väldigt enkel och effektiv “kom-ihåg-lapp” till nästa besök i vinbutiken.
Bra idé och snyggt genomfört. Det är ju självklart att försöka underlätta delbarheten även i fysiska produkter. Stötta spridningen. Har man som Oxford Landing även ett nytt och unikt sätt att göra det på, skapas en naturlig “snackis” (vilket jag precis bevisat).
Det väcker liv i en gammal tanke, hur kan vi på ett enkelt sätt skapa och dela med oss av hyperlänkar till fysiska ting och upplevelser? Låt oss säga att jag verkligen vill förmedla den här vinupplevelsen med dem som inte är närvarande. Visst kan jag ta en bild, skriva några ord, och sprida i mitt nätverk (epost/blogg/fototjänst/socialt nätverk) - men det blir bara en artifakt av flaskan och den ljuva smaken. Kan jag skapa en unikare och “verkligare” förbindelse?
Jag har stött på en del projekt som erbjuder någon typ av koppling mellan fysiska saker och webben, bl.a. Yellow Arrow, Semapedia, Touch (Near Field Communication).
Närmast min tanke är kanske Thinglink, en tjänst där vem som helst kan registrera prylar som ges en egen thinglink-kod vilken fungerar som en unik identifierare på webben. Bra inititativ, tyvärr är det lite för nischat och nördigt. Dessutom kräver det en extra märkning. Knepigt.
Men… eftersom så gott som alla produkter är märkta med en streckkod skulle en öppen databas för GS1-nummer kunna komma väldigt nära. Tyvärr är inte numren unika. Hmm… då står väl hoppet till RFID-taggar?
Okej, jakten går vidare. Hör gärna av dig om du har en bra lösning :)
Designern Eric Carl har publicerat alla sidor ur boken World of Logotypes, publicerad någon gång i mitten av sjuttiotalet. Det är ganska befriande att bläddra igenom dessa personliga och enfärgade firmamärken, speciellt idag med alla snarlika och färgglada web 2.0 loggor.
Vintage Logos (via Dan Cederholm)
Precis när du trodde du sett alla trick i sökbranschen kommer Chuck - the SEO rapper. Nej, det är inte ett aprilskämt. Nog för att han har ett helt okej flow, men Chuck verkar faktiskt mycket bättre på SEO än rap :D
“Design and code right man I hope you get the picture,
what I’m telling you is true man it should be a scripture.
If it’s built right you’ll be the pick of the litter,
everyone will want to follow you like twitter.”
Word!
Fler av Chucks videos finns på hans YouTube-kanal, där du kan se tidigare låtar som “Paid Search 101 rap” och “Link Building 101 Rap”.
Om du är en av dem som faktiskt tycker att (internet)nörderi och hiphop är en helt naturlig kombination, har jag tidigare tipsat om DJ Darth.
På en bensinmack såg jag en intressant lösning på ett ganska delikat problem (i dubbel bemärkelse). En tallrik med chokladbollar (alt. delikatessbollar, kokosbollar eller negerbollar?) var prissatta som “sånna”.
Kunden vet inte vad bakverket egentligen heter och kassapersonalen slipper försvara ordvalet, oavsett vilket. Fegt och okunnigt eller smart och charmigt - vad tycker du?

« Tidigare inlägg Senare inlägg »Jag vill ha en sån där… ehh… vahetere…