Ben Terret bjuder på ett bra vinfynd. Etiketten på baksidan av Oxford Landing’s Shiraz har en liten perforerad flik med mer information om vinet. Riv av och stoppa plånboken, en väldigt enkel och effektiv “kom-ihåg-lapp” till nästa besök i vinbutiken.
Bra idé och snyggt genomfört. Det är ju självklart att försöka underlätta delbarheten även i fysiska produkter. Stötta spridningen. Har man som Oxford Landing även ett nytt och unikt sätt att göra det på, skapas en naturlig “snackis” (vilket jag precis bevisat).
Det väcker liv i en gammal tanke, hur kan vi på ett enkelt sätt skapa och dela med oss av hyperlänkar till fysiska ting och upplevelser? Låt oss säga att jag verkligen vill förmedla den här vinupplevelsen med dem som inte är närvarande. Visst kan jag ta en bild, skriva några ord, och sprida i mitt nätverk (epost/blogg/fototjänst/socialt nätverk) - men det blir bara en artifakt av flaskan och den ljuva smaken. Kan jag skapa en unikare och “verkligare” förbindelse?
Jag har stött på en del projekt som erbjuder någon typ av koppling mellan fysiska saker och webben, bl.a. Yellow Arrow, Semapedia, Touch (Near Field Communication).
Närmast min tanke är kanske Thinglink, en tjänst där vem som helst kan registrera prylar som ges en egen thinglink-kod vilken fungerar som en unik identifierare på webben. Bra inititativ, tyvärr är det lite för nischat och nördigt. Dessutom kräver det en extra märkning. Knepigt.
Men… eftersom så gott som alla produkter är märkta med en streckkod skulle en öppen databas för GS1-nummer kunna komma väldigt nära. Tyvärr är inte numren unika. Hmm… då står väl hoppet till RFID-taggar?
Okej, jakten går vidare. Hör gärna av dig om du har en bra lösning :)
Det här inlägget publicerades torsdagen den 10 april 2008, klockan 21:19. Du kan lämna en kommentar, eller läsa mera finstilt om design, kommunikation. Har du några frågor? Kontakta gärna mig på jim[snabel-a]finstilt[punkt]se.
Sociala media härmar väl mest det gammeldagsa sociala samspelet? T ex om du känner nån som är insnöad på italienska romantiska komedier från 80-talet, och ber om ett filmtips, blir det som att lista alla filmer som är taggade med det nyckelordet. Bara att det såklart blir tusen gånger mer effektivt på nätet.
Det som den fysiska världen skulle kunna härma från den digitala är transparensen, tänk en restaurang där menyn innehåller gästernas snittbetyg och ocensurerade kommentarer på varje rätt, och hänvisningar till andra ställen de också gillar. Jag tror iofs på att låta allt sånt modereras av servitören. Som gäst föredrar man nog att leva i illusionen (om inte annat) att man är med om nåt fint och speciellt. Och det är svårt att njuta av något som nån annan precis dissat (eller gillat, fast på fel sätt). Det är kanske rentav så att fysiska upplevelser blir starkare utan metainformationen…