Det finns många bra verktyg för att kryptera e-postmeddelanden (typ PGP eller GPC). Om någon försöker läsa meddelandet mellan dig och din mottagare så går det inte att tyda. Men… de vet att du skickar ett kodat meddelande. SpamMimic föreslår att du omvandlar meddelandet till något som inte väcker uppmärksamhet, utan att kunna tolka innehållet.
Förvandla det till spam.
“There is tons of spam flying around the Internet. Most people can’t delete it fast enough. It’s virtually invisible. This site gives you access to a program that will encrypt a short message into spam. Basically, the sentences it outputs vary depending on the message you are encoding. Real spam is so stupidly written it’s sometimes hard to tell the machine written spam from the genuine article.”
Tillåt mig presentera veckans fråga, hjälp till att lösa ett riktigt i-landsproblem (med streck). Läs hela inlägget om epost (utan streck).
Efter en hård flyttpackning i Pools numera f.d. lokaler på Kungsholmen, fyllde jag och några kollegor våra tomma webbmagar med fett och snabba kolhydrater på en av de lokala pizzeriorna. Självklart blev vi serverade Pizzasallad, och jag började fundera över den numera ofrånkomliga förrätten. Det är snart svårt att hitta en svensk krog som inte har den syrliga kålsalladen tillgänglig på bordet. Men var kommer den ifrån? Jag har inte hört att Pizzsallad serveras i något annat land än Sverige.
Efter en stunds letande hittade jag en artikel från Norrköpings Tidningar som fastställer salladens ursprung. De nämner Giuseppe “Peppino” Sperandio, som skaparen av salladen. Peppino startade en av Sveriges första pizzerior[1], Piazza Opera.
Pizzasalladen blev en succé och resten är, som man brukar säga, historia. Nu kan man väl nästan konstatera att den är mer eller mindre vedertagen husmanskost.
Men vart har de små paprikastrimlorna tagit vägen, de ser man inte så ofta nuförtiden?
John Maeda, grafisk designer, programmerare och professor från MIT Media Lab mässar om enkelhet i design. I septembernumret av Wired (14.09), applicerar han sina Laws of Simplicity på Sonys videokamera DCR-SR100.
“We’re drowning in functionality.”
Via Ytlig blir jag nyfiken på Stockholms gatukonst. Jag hittar Magnus, som på gatukonst.se dokumenterar där stadens invånare själva tar ansvar för den offentliga utsmyckningen. Stickers, stenciler, spraymallar… allt det han ser, promenerandes runt i stan. Just nu 3441 bilder. Vandalism eller konstnärligt uttryck? Det som intresserar mig mest är användandet av nya tekniker och material i skapandet.
Gatukonstnärer som Banksy utvecklas ständigt och får (självklart) stor uppmärksamhet när han remixar Paris Hilton eller placerar Guantanamofångar på Disneyland. Men han startade på gatan.
Klotter eller offentlig utsmyckning? Akay säger: The beauty is in the act.
« Tidigare inlägg